Man kan skratta fast man egentligen kanske inte menar det. Man kan kyssas utan att känna något. Man kan röra vid något utan att vilja. Man kan ge komplimanger som inte betyder något. 

 

Man kan skrika när man är arg. Gråta när det gör ont. Undvika när man inte längre orkar.

 

Det viktigaste är att aldrig glömma bort vem man är och vad man står för. Alltid viktigt att kunna vända sig till sina vänner och lita på att dem talar sanning. Att kunna titta på sig själv i spegeln och medge att man faktiskt är ganska bra. Det är viktigt att våga ta steg framåt, även om det gör ont. Och att framförallt, tillåta sig att må bra. 

 

Det är och har alltid varit lätt att predika men definitivt svårare att leva efter. 

 

Jag är snurrig, inspirerad av forni och allmänt luddig.