Jag tycker synd om henne. Att hon lever i en lögn, att han lever i en lögn. Jag tycker synd om dem båda. Men ändå är dem lyckliga. Visserligen lyckligt ovetande men ändå, lyckliga. Hur kommer det sig att en person som har skapat så mycket ont hos någon får gåvan att ändå vara lycklig? Hur kommer det sig att sådan orättvisa finns? Hur kan en person som han få vara så lycklig och glad. Hur kan en person som han få gåvan att glömma, att inte behöva känna. 

 

Livet är bra orättvist.